Mor Anatolios, patriark av Konstantinopel skrev:

I dina ömma år uthärdade du ut mer än någon annan, o du segrande Kyriakos.

Kom och se allt folk, denna sällsynta och storartade uppståndelse; den mäktige på jorden, med alla sina torterande instrument, förlorar striden mot ett litet barn. Vilken underbar syn: Barnet matas av sin moders mjölk, och säger sedan till henne, ”Var inte rädd mor, Jesus är vår styrka, döden finns inte längre, för Kristus har uppstått.”

Gläd dig Konya, för från dig kommer stora martyrer: den välsignade Julitti och hennes helgonlika son Kyriakos. De övervann djävulen och hans syndiga medel. De fick martyrskapets kronor och visade oss hur man tillber den heliga treenigheten. Därför har vi också tro på att Kristus, som glorifierade dem, kan bevilja oss Sin frid och rädda våra själar.

Mindre Asien var indelad i många provinser av det romerska riket. Apostlarna Paulus och Barnaba predikade om Jesus i Konya, som var huvudstaden i Lycaonia. Och när de fick veta vad hedningarna och judarna planerade att göra mot dem, flydde de till Lystra och Derbe innan de återvände till Konya (Apostlagärningarna 14).

I Konya föddes Julitti, en avkomling till de Asiatiska kungarna, i slutet av 200-talet. Hon växte upp som en vacker och rik kvinna. Men hon var även en väldigt god kristen, som spenderade den mesta av sin tid till bön och till att hjälpa de fattiga. Julitti gifte sig i ung ålder. Hon hade endast en son, Kyriakos, som var ett mycket vackert barn och som växte upp i en andlig atmosfär. När han var lite över ett år gammal, var hans första ord, ”Jag är kristen”.

Livet i Konya förblev inte fridfullt länge till. Julittis make avled plötsligt och hon fick uppfostra sin son ensam. När Kyriakos var runt tre år gammal, startade Diocletain, den Romerska kejsaren, den värsta förföljelsen någonsin mot de kristna. Hans order verkställdes i hela riket. Härskaren av Lycaonia, Domitiatos, var känd för att ha varit väldigt vild när det gällde förföljelsen av de troende. Hundratals kristna dödades varje dag.

Med en orolig känsla för sin son, tog Julitti Kyriakos tillsammans med två av hennes tjänsteflickor och flydde till Seleucina i Syrien. Men situationen där var inte bättre än i Konya. Så de begav sig till Tarsus, som var huvudstaden i Cilicia. Den romerske tetrarken i den staden, vars namn var Alexandros, var också väldigt grym och blodtörstig. Han brukade döda de kristna med bara händerna.

Julitti och hennes kumpaner levde som främlingar bland människorna i Tarsus. Det tog inte lång tid tills de arresterades och ställdes inför Alexandros. Vid denna tidpunkt förstod Julitti att det här var en kallelse från Gud till martyrskapet, då hon inte kunde undkomma förföljelsen i tre olika provinser. Så hon beslutade i sitt hjärta till att förbli trofast och till att utstå all smärta till slutet. Hon längtade efter att dö som en martyr för Herrens skull. Hennes enda bekymmer var Kyriakos framtid. När Julitti presenterades inför Alexandros, satt han på en stol upphöjd av några betongtrappsteg och omringad av ett flertal olika tortyrvapen. Tetrarken steg ner från sin stol och gick nära helgonet.

Han frågade: ”Vad är ditt namn, du vackra kvinna?” Julitti svarade: ”Jag är kristen.” Alexandros sade: ”Så du följer Jesus, han som korsfästes av judarna” Hon svarade: ”Jag uppkallar Hans heliga namn, fast jag är inte värdig.” Han frågade: ” Vet du att vår kejsare har gett order om att utrota alla kristna?” Hon svarade: ”Ja, jag vet.” Han sade: ”Är inte du rädd för döden? Vill du inte bespara din skönhet?” Julitti sade: ” Guvernör, du borde veta vid det här laget att alla kristna är villiga att dö för deras Herre, Jesus Kristus. Dina grymma taktiker och stränga skymfer stärker bara de kristnas tro.”

Efter att ha sagt dessa ord blev tetrarken rasande, gick tillbaka till sin stol och sade till sina män: ”Ta ifrån den kristna kvinnans barn och ge det till mig. Släng sedan henne på fältet och piska henne med piskor gjorda av kons nerver. Hon måste lära sig hur man tilltalar den romerske tetrarken.” Soldaterna tog Kyriakos, som nu hade börjat gråta och sparkas, från armarna av hans mor och gav honom till Alexandros. Sedan slängde de Julitti på fältet och började piska henne utan barmhärtighet.

Tetrarken såg på Julitti, som nu var täckt med blod och sade: ”Varför kommer du inte tillbaka till ditt förnuft och räddar ditt och din sons liv? Om du går med på att offra din tro till mina gudar, kan jag lova att jag befriar er båda.” Julitti sade: ”Du förvånar mig med ett sådant erbjudande, som inte ens ett barn som min son skulle acceptera.” Tetrarken sade: ”I så fall, låt oss fråga pojken.” Sedan tittade han på Kyriakos och sa: ”Son, skulle du samtycka till att tillbe mina gudar?” Till allas förvånad svarade Kyriakos: ”Dina gudar är gjorda av sten och trä. Min sanna Gud är Jesus Kristus.” När Julitti hörde hans ord fylldes hon av mod och skrek: ”Jag är kristen, jag tillber den sanne Guden, Jesus Kristus, som skapade himmel och jord.” På samma gång började Kyriakos också vråla: ”Jag är Kristen! Jag är Kristen!”

Soldaterna började återigen slå Julitti, men hon uthärdade smärtan med glädje för att visa sin son ett praktiskt exempel på hur man förblir trofast till slutet. Under tiden försökte tetrarken dra till sig pojkens uppmärksamhet genom att leka med honom. Kyriakos fortsatte att skrika: ”Jag är Kristen! Jag är Kristen!” Tetrarken blev vansinnig på den främmande pojken och kastade med all sin kraft iväg honom på fältet. Kyriakos slog sitt huvud på ett av betongstegen och dog omedelbart. Därmed mottog han martyrskapets krona. Han var endast tre år gammal. Denna incident upprörde många som levde på den tiden, just på grund av det omänskliga sättet som tetrarken behandlade Kyriakos. Vad beträffar Julitti, när hon såg sin egen son dö framför henne suckade hon med lättnad, eftersom hon var säker på att han for till Jesus i Paradiset. Detta för att hon inte längre behövde oroa sig över hans framtid. Så hon lyfte sin blick mot himlen och bad: ”Tack så mycket min Herre för att du ansåg Kyriakos värdig att motta denna mycket angenäma krona. Jag ber dig nu min Frälsare att ta mig med. Det här är min slutliga önskan, att få vara med min son i det Himmelska Riket, där vi kan njuta av Din närvaro med oss för evigt.”

Julittis ord förargade den romerske tetrarken till en så pass hög grad att han gav order om att halshugga henne. Han gav också order om att de två kropparna skulle kastas i en soptipp. Julitti avrättades den 15 juli år 305 medan hon repeterade dessa ord: ”Jag är Kristen. Jag är Kristen”. På kvällen tog hennes två tjänsteflickor kropparna och gömde dem i en grotta nära Tarsus. När Constantine, den förste romerske kejsaren, fick makten, byggde han en kyrka på samma plats som modern och hennes son fick genomgå martyrdöden. Idag finns delar av dessa två helgons relik bevarade i S:ta Marias kloster (Syriskt) i dalgången av Nitron. Det finns också en historisk kyrka i Tahta som bär deras namn.

S:t Kyriakos är barnens beskyddare.

Må deras böner och välsignelser vara med oss alla, Amen!